SvFF har presenterat sin årsredovisning
för verksamhetsåret 2013. Som förväntat puttrade det på fint i
medierna. Det finns en del intressant information som är värd att bena ut. Framför allt tycker jag att det är
viktigt att försöka se helhetsbilden och inte enbart fokusera på
det senaste årets resultat isolerat. Till exempel bör vi jämföra
förbundets koncernbalansräkning nu med hur den såg ut innan
arenaaffärerna. Tittar vi på långfristiga skulder och eget kapital
så ser vi att förbundet fortfarande har ca 75 miljoner kronor i
eget kapital mer och till godo jämfört med åren innan
arenaaffärerna.
 |
| Under 2014 kommer balansräkningen att minska eftersom en kortfristig skuld till finansinstitut ska betalas. Den minskade balansräkningen stärker soliditeten (allt annat lika). Datakälla: SvFF:s årsredovisningar 2006-2013 |
Också vad gäller rörelsekapital
(omsättningstillgångar inklusive kassa minus kortfristiga skulder)
- vilket egentligen är mer intressant eftersom det är det som finansierar den dagliga verksamheten - så var det också större vid 2013 års utgång än vad det var före arenaaffärerna. Det handlar om cirka 75
miljoner kronor mer i rörelsekapital. Min gissning är att dessa extra miljoner till största
del kommer att gå åt att täcka förbundets del av 2014 års förluster i
Swedish Arena Management. Därefter tar Lagardère Unlimited Stadium
Solutions över driften av arenan med allt vad det kommer innebära
avtalsmässigt.
 |
| SvFF rörelsekapital (omsättningstillgångar inklusive kassa minus kortfristiga skulder) . Kassan stärkt för att kunna möta utbetalningar. Datakälla: SvFF:s årsredovisningar 2006-2013 |
Vi kan också se att förbundets borgensförbindelse har minskat i och
med affären med Folksam. Det avser förbundets del av borgen för
det extralån som togs upp i och med att kostnaden för arenan
plötsligt ökade. För övriga lånestockar har förbundet ställt sina
aktier i arenafastigheten som säkerhet.
Några utestående frågor:
Några utestående frågor:
För det första, hur finansieras de 20
miljoner årligen som förbundet räknar med att behöva skjuta
till de närmaste åren? Mest sannolikt kommer dessa pengar från den
kraftigt ökade vinsten på de landskamper som förbundet arrangerar.
Förbundet hyr Nationalarenan från Swedish Arena Management
(Lagardère i framtiden) och arrangerar sina landskamper.
 |
| 2013 var ett mycket bra evenemangssår för SvFF. Nettovinsten uppgick till 70mkr. Datakälla: SvFF:s årsredovisningar 2006-2013 |
Figuren ovanför visar kraften i
Nationalarenan. 2013 var ett exceptionellt år med flera avgörande
VM kvalmatcher (totalt 5 st). Så många starka evenemang kommer man
inte alltid att ha. Vilket syns i 2014 års budget. Men trots att det
bara finns två EM kvalmatcher (Ryssland och Liechtenstein) så är
den förväntade vinsten från förbundets event större än åren på
Råsunda. Framför allt är det EM/VM kvalmatcherna som är
förbundets kassako.
Det stora problemet är dock att 20 miljoner kronor inte kommer att räcka för att täcka framtida förluster. Förlusten för driften av Nationalarenan är idag på lite drygt 200 miljoner årligen. Även om Lagardère troligen kommer att driva arenan mer effektivt så är det mycket naivt och tro att de gör det så pass bra att resultatet förbättras tillräckligt mycket. Enligt denna artikel är industrinormen att det krävs åtminstone 200 intäktsdrivande evenemang per år för att överhuvudtaget kunna närma sig lönsamhet. Det är ren utopi. Det hade det varit även om Nationalarenan hade varit den enda nya arenan i Stockholm, förstås. Det räcker med att titta på hur mycket SGA Fastigheter går med förlust årligen, och hur mycket förlusten minskade i och med att det mer effektiva AEG tog över driften av Globenarenorna.
Precis som Dan Persson på Idrottensaffarer.se så tror därmed att den senaste affären med Lagardère bara är ett steg närmare en större omstrukturering av fastighetsaffären. Precis som förbundets affär med Folksam var.
För det Folksam gjorde är att de för 100 miljoner kronor köpte preferensaktier i det nya samägda bolaget Cooperante AB. Preferensaktien ger Folksam företräde till den utdelning (företrädet gäller utdelning upp till 100mkr plus ackumulerad ränta) som Cooperate kan få från Arenabolaget i Solna (fastighetsbolaget) för sitt 11 procentliga aktieinnehav i det. Alltså handlar det om lite drygt 1/10 av arenafastighetens vinster.
Det stora problemet är dock att 20 miljoner kronor inte kommer att räcka för att täcka framtida förluster. Förlusten för driften av Nationalarenan är idag på lite drygt 200 miljoner årligen. Även om Lagardère troligen kommer att driva arenan mer effektivt så är det mycket naivt och tro att de gör det så pass bra att resultatet förbättras tillräckligt mycket. Enligt denna artikel är industrinormen att det krävs åtminstone 200 intäktsdrivande evenemang per år för att överhuvudtaget kunna närma sig lönsamhet. Det är ren utopi. Det hade det varit även om Nationalarenan hade varit den enda nya arenan i Stockholm, förstås. Det räcker med att titta på hur mycket SGA Fastigheter går med förlust årligen, och hur mycket förlusten minskade i och med att det mer effektiva AEG tog över driften av Globenarenorna.
Precis som Dan Persson på Idrottensaffarer.se så tror därmed att den senaste affären med Lagardère bara är ett steg närmare en större omstrukturering av fastighetsaffären. Precis som förbundets affär med Folksam var.
För det Folksam gjorde är att de för 100 miljoner kronor köpte preferensaktier i det nya samägda bolaget Cooperante AB. Preferensaktien ger Folksam företräde till den utdelning (företrädet gäller utdelning upp till 100mkr plus ackumulerad ränta) som Cooperate kan få från Arenabolaget i Solna (fastighetsbolaget) för sitt 11 procentliga aktieinnehav i det. Alltså handlar det om lite drygt 1/10 av arenafastighetens vinster.
Men någon utdelning kan det naturligtvis inte bli tal om förrän arenan
är tillräckligt lönsam så att både Lagardère och
fastighetsbolaget kan tjäna pengar. Det är en omöjlighet så länge
inte finansieringen av arenafastigheten struktureras om.
Vi kan därmed förvänta oss fler presskonferenser och mediauppbåd också i framtiden.
Men när lugnet till slut väl har lagt sig är ett inte helt otroligt scenario att förbundets balansräkning ser ut ungefär som under de sista åren av Råsunda-eran. Resultatet skulle då bli att förbundet kan tjäna mer pengar som hyresgäster på Nationalarenan än vad man gjorde som ägare av Råsunda och marken den stod på. Lyckas man med det så finansieras hyresaffären genom avyttring av ägandet av Råsundamarken.
Blir utfallet som sådant så bör debatten handla om alternativkostnaden. Det vill säga, hade Råsundamarken kunnat användas på ett bättre sätt av förbundet. En inte helt okomplicerad frågeställning eftersom det var mycket politik inblandat längs processen.
Samma diskussion behöver nog tas från skattebetalarnas perspektiv. Politikerna menar förstås att Nationalarenan skapar tillväxt och arbetstillfällen i Solna. Det är sant. Men det är också sant att all näringsverksamhet skapar detsamma. Så detsamma gäller alternativkostnaden även i detta fallet. Hade skattebetalarnas pengar kunnat investeras i andra aktiviteter i kommunen som hade kunnat göra större nytta? Den som inte tycker det bör nog börja med att ställa sig frågan hur alla de städer runt om i världen som inte har byggt nya arenor har kunnat växa? Men innan man tar den diskussionen så ska vi kanske vänta på hur stor notan för skattebetalarna blir till slut. För erfarenheten från arenavärlden säger att det nästan alltid är skattebetalarna som i slutändan får betala. Varför skulle det bli annorlunda i detta fallet?
Vi kan därmed förvänta oss fler presskonferenser och mediauppbåd också i framtiden.
Men när lugnet till slut väl har lagt sig är ett inte helt otroligt scenario att förbundets balansräkning ser ut ungefär som under de sista åren av Råsunda-eran. Resultatet skulle då bli att förbundet kan tjäna mer pengar som hyresgäster på Nationalarenan än vad man gjorde som ägare av Råsunda och marken den stod på. Lyckas man med det så finansieras hyresaffären genom avyttring av ägandet av Råsundamarken.
Blir utfallet som sådant så bör debatten handla om alternativkostnaden. Det vill säga, hade Råsundamarken kunnat användas på ett bättre sätt av förbundet. En inte helt okomplicerad frågeställning eftersom det var mycket politik inblandat längs processen.
Samma diskussion behöver nog tas från skattebetalarnas perspektiv. Politikerna menar förstås att Nationalarenan skapar tillväxt och arbetstillfällen i Solna. Det är sant. Men det är också sant att all näringsverksamhet skapar detsamma. Så detsamma gäller alternativkostnaden även i detta fallet. Hade skattebetalarnas pengar kunnat investeras i andra aktiviteter i kommunen som hade kunnat göra större nytta? Den som inte tycker det bör nog börja med att ställa sig frågan hur alla de städer runt om i världen som inte har byggt nya arenor har kunnat växa? Men innan man tar den diskussionen så ska vi kanske vänta på hur stor notan för skattebetalarna blir till slut. För erfarenheten från arenavärlden säger att det nästan alltid är skattebetalarna som i slutändan får betala. Varför skulle det bli annorlunda i detta fallet?
2 kommentarer:
Du måste nog även ta med arena- och Zlataneffekten i beräkningarna för varför 2013 var så bra.
Historiskt sett så har det inte alltid varit så att kvalmatcher sålt slut. Framför allt inte till de biljettpriserna. Arenaeffekten tror jag kommer att dala långsamt. Jag skulle faktiskt bli förvånad om årets matcher säljer ut.
Förbundet får hålla tummarna för att Zlatan fortsätter spela fotboll och leverera i många år till, för när han slutar kommer publiksiffrorna att gå ner ytterligare.
Hur många farsor pröjsar 2000 spänn för att ta med sig ungarna för att kolla på Marcus Berg, eller vad nu den mediokra ersättaren kan tänkas heta.
/Flugan på väggen
Intressant artikel. Jag uppskattar mycket en sansad och faktabaserad analys. Vi har efterlyst en förnyad riskanalys sett från Solna stads perspektiv. Det tycker vi Solnaborna ska ha innan valet så att det blir öppet vilka åtaganden staden har för såväl arenan, men även för den fortsatta utvecklingen av arenastaden.
Helt klart har det blivit något av en trend att när man bygger arenor försöker man skapa nya stadsdelar samtidigt. Vi ser detta i såväl Globenområdet som nere i Malmö där deras arena och stadsdelen Hylie som nu utvecklas. För varje stad är det positivt om man kan skapa nya dynamiska stadsdelar med en bra mix av bostäder och arbetstillfällen. Men den centrala frågan är om det krävs en arena för att åstadkomma detta. Det som saknades i Solna var en öppen diskussion om vad vi vill med denna nya stadsdel och vilka stadskvaliteter som vi ville skapa.
Att medborgarna gör uppror mot allt för storslagna planer vad gäller byggnationen runt Råstasjön är ett bra belägg för att planera stad ska man göra varsamt och i en bra dialog, inte genom att göra upp i slutna rum och sedan stå med skattemedel som riskkapital för att kalkylen inte håller.
Skicka en kommentar