onsdag 20 juli 2011

Vad hände här?

För ungefär ett år sedan uppmärksammade jag GAIS svällande balansräkning vilket var ett resultat av en kraftig ökning av värdet på klubbens immateriella tillgångar. Idag tittade jag igenom SvFF:s genomgång av de allsvenska klubbars ekonomi där ny information gav ett par ledtrådar för att försöka hitta en förklaring.

fig1, datakälla: svensfotboll.se

Om vi ställer upp några av klubbens finansiella nyckeltal över en femårsperiod så ser det ut enligt nedan. Det vi ser är en förhållandevis jämn balansomslutning (tillgångar respektive skulder+eget kapital) fram till 2009 då balansräkningen helt plötsligt svällde med lite mer än 100%. Den enskilt största anledningen var en ökning av värdet på de immateriella tillgångarna med dryga 10 miljoner. Hos en fotbollsklubb består immateriella tillgångar i första hand av förvärvade spelarkontrakt. Ponera att en klubb köper en anfallare för 10 miljoner i transfersumma och spelaren skriver ett fem års kontrakt. Istället för att utgiften ska belasta resultaträkningen så aktiveras 10 miljoner på balansräkningen som en immateriell tillgång. Denna tillgång skrivs sedan av över kontraktets längd vilket i exemplet ovan blir 2 miljoner per år som belastar resultaträkningen.

Tittar vi på GAIS rekryterade spelare under 2009 (specat på sid 5) så ser vi direkt att dessa förvärv knappast kan ha kostat så pass mycket i transfersummor för att nå en sådan ökning i posten immateriella tillgångar. Och tittar vi på 2010 års nyckeltal så ser vi att de immateriella tillgångarna har minskat i värde tillbaka till historiskt jämförbara nivåer. Det betyder att klubben skrev ned sina tillgångar under 2010 med ungefär samma summa som man skrev upp dessa under 2009.

En nedskrivning av tillgångar görs om tillgångens skäliga värde inte anses motsvara det bokförda värdet och i enighet med försiktighetsprincipen korrigeras till en mer lämplig värderingsmetod. Alternativet är att tillgången säljs eller avyttras och inte längre ägs av klubben.

Det som hände i GAIS under 2010 var att klubben sålde Wanderson. Intäkten från GAIS spelarförsäljningar under 2010 var 10.9 miljoner vilket var ungefär med vilket belopp även de immateriella tillgångarna skrevs ned med. Ett inte helt otroligt händelseförlopp är därför att GAIS under 2009 skrev upp värdet på Wanderson som det året gjorde en fantastisk säsong och vars skäliga värde rimligtvis var högre än hans på balansräkningen bokförda värde som inte var högre än den summa som klubben ursprungligen köpte honom för under 2007 minus 3 års avskrivningar.

Men faktum är att även om det inte strider mot några redovisningsprinciper så är ett sådant förfarande inte praxis inom fotbollen. Rekommendationerna från SvFF säger också att klubbarna ska värdera sin spelartrupp baserat på anskaffningskostnad.

fig2

Om nu Wanderson tesen stämmer, varför bemödade sig GAIS att skriva upp värdet på honom? Nyttan från ändrade redovisningsprinciper måste rimligtvis överstiga kostnaden för ansträngningen att strukturera om balansräkningen. Om vi i fig2 tittar på hur GAIS nyckeltal hade sett ut utan en omvärdering ser vi direkt att klubben skulle redovisa en större förlust och därmed ett negativt eget kapital i bokslutet för 2009. Det är naturligtvis något som man bör undvika eftersom det skulle skapa en hel del merjobb med licensnämnden i form av utarbetande av handlingsplaner och klubben skulle riskera att exponera sig mot nämndens godtycklighet (lex Örebro).

Företag går inte omkull på grund av negativa resultat utan på grund av att pengarna tar slut. Även om GAIS redovisningsmässigt skulle redovisa ett negativt eget kapital så ser vi att klubben trots allt visade sig ha tillgång till pengar som kunde finansiera klubbens fortlevnad. Per den sista december 2009 hade skuldsidan på balansräkningen ökat från 7 miljoner året innan till 28 miljoner. På tillgångssidan till hälften matchat av det ökade värdet på Wanderson och sannolikt även med en fordran från försäljningen av Pär Eriksson till IFK Götebrog i slutet av 2009.

Vi ser att balansomslutningen i fig1 hos GAIS fortfarande var större än normalt vid 2010 års utgång, detta trots att de immateriella tillgångarna minskade i värde. Sannolikt beror det på att omsättningstillgångarna ökade i värde. Något som skulle kunna förklaras av att GAIS vid årsskiftet ännu inte fått all betalning för Wanderson och det på tillgångssidan fanns en kundfordran. 

11 kommentarer:

Anonym sa...

Nästa man till rakning...

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/helsingborg/article13349182.ab

OH sa...

Samma diskussion som vanligt. "Nyrike" cowboyen Jesper Jansson leder den denna sommar :)

Adam sa...

Svante Samuelssons svar på fråga 3 tål upprepas:

"I grund och botten handlar mycket om att få behålla de duktiga spelarna, och då är ekonomin avgörande. Får vi upp omsättningen i allsvenskan så får vi också ekonomiska resurser till att behålla våra bästa spelare längre. Dit når vi genom att höja hela upplevelsen med att gå på en allsvensk match, det ska vara trevligare att uppleva den live än från tv-soffan. Arenafrågan är därför också väldigt viktig."

Fokusera på rätt saker, sluta trixa med saker som inte spelar någon roll och TV är inte en vän till fotbollen.

OH sa...

Enig, Svante levererar den enda genomtänkta kommentaren.

Jesper sa...

Om det handlar om att behålla spelare så handlar det ju om att få mer pengar och status till ligan, vilket borde lättast lösas genom bättre scouting av serier i "billigare länder" (kanske SVFF skulle börja utbilda scouter.)

Borde det inte vara bättre för ligan att utöka ned/uppflyttnings sträcken istället till 3+2kval.

Tillåta en bänk med 5+2u19 samt låta juniorspelare 16-19år komma och gå mellan Junior och A-lag under pågående säsong?
I praktiken alltså låta juniorlagen fungera som ett extra B-lag.
Visst det kanske inte blir så många inhopp per år. Men nästan varje år är det något lag som blir extremt skade- eller sjukdoms drabbat...
Detta borde göra att de ekonomiskt starka lagen blir mer motiverade att satsa pengar på junior verksamheten och ansamla fler talanger.

Tom F sa...

Extrem produktfokus i Allsvenskan. Se till att maximera fansens upplevelse istället. Se utifrån-in, ej inifrån-ut.

Peter sa...

Vid något tillfälle köpte GAIS loss Wanderson från riskkapitalbolaget GAIS Intressenter AB. Det kan ha varit i slutet av 2009 och kan förklara ökningen. 2010 var han såld.

Peter sa...

Jag hittade ett citat av Christer Wallin från 2010:

"Har inte riskkapitalbolaget Gais Intressenter också en del i en framtida övergångssumma på Wanderson?

– Nej, inte längre. Föreningen köpte tillbaka de andelarna från riskkapitalbolaget under förra året. Vi tittar på en ny modell för att lösa de här bitarna kring riskkapitalbolag, säger Christer Wallin."

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/gais/article12305737.ab

OH sa...

Man kan ju fråga sig för vilka pengar då?

Ser snarare ut som att det är en sofistikerad struktur för att kunna öka värdet på den immateriella tillgången. GAIS tjänade ju inga pengar på denna manöver att döma av SvFF:s sammanställning.

Peter sa...

Ja, det är mer än jag vet (och förstår...). Kanske för att ge GAIS manöverutrymme i förhandlingar? Dessutom tror jag mig veta att intressenterna inte är ute efter att maximera sin avkastning. De är gaisare som antagligen är nöjda om de får pengarna tillbaka.

OH sa...

Det jag menar är att GAIS inte hade några pengar att köpa Wanderson för under 2009. Hur finansierade de en sådan affär?

Enligt SvFF:s siffror sålde GAIS spelare för 10.9 miljoner under 2010. Rea-vinsten från spelarförsäljningar under 2010 var negativ, - 2.5 miljoner.

Att reavinsten det året var dålig beror på att man från försäljningsintäkten på 10.9 miljoner fick skriva ner den immateriella tillgången.

Vad skulle GAIS tjäna på att köpa loss Wanderson?

Det var ju mkt turer fram o tbx kring honom januari 2010. T.ex det här utkastet på kontrakt med Westhill..(start sid8)
http://bit.ly/oLiHcP