fredag 20 augusti 2010

"ständigt dessa smartphones"

Nokias verkställande direktör Olli-Pekka Kallasvuo har haft en tuff resa sedan han tillträdde sin post i juni 2006. Han har sett vinstmarginalerna minska från 15% till 7% och bolagets aktieägare har sett sitt aktieägarvärde minska med €12 miljarder vilket motsvarar ungefär två tredjedelars värdeminskning. En betydande orsak är konkurrensen inom smartphones som har påverkat lönsamheten negativt. 2006 hade Nokia 56% av denna marknad och under det andra kvartalet 2010 uppmättes marknadsandelen till 41%.

"dead man walking" - läste jag häromveckan att Olli-Pekka Kallasvuo internt kallades inom branschen. Men det behöver inte nödvändigtvis bero på att Olli Pekka är en medioker företagsledare, konkurrenterna har presterat mycket väl och har utmanat Nokia vilket har pressat det finska bolagets resultat.

Nu hade denna utveckling kunna undvikas, faktiskt. För tänk om Nokia gavs samma möjligheter så som de på marknaden etablerade fotbollsklubbar och nationsförbund ges för att genom avtal och nya regler kunna manipulera marknadens förutsättningar till sin egna fördel.

Redan på 90 talet hade man nämligen kunnat sätta stopp för iPhone genom att implementera "financial fair play". I mitten av 90 talet upplevde Apple stora problem och redovisade negativa vinstmarginaler på mer än 10%. Soliditeten minskade på bara några år från dryga 50% till 25% och Apple framstod allt mer som en stark kandidat till undergång. 1997 kom så något som i efterhand symboliserar vändpunkten. Apple förvärvade Next för drygt $400 miljoner och företaget lyckades vända den negativa trenden. Men detta förvärv hade inte tillåtits under en "Platini-regim" där företagen först måste hitta lönsamhet i sina gamla strukturer, produkter och affärer. Hur man nu ska lyckas med det då det redovisade negativa ekonomiska resultatet ofta återspeglar utfallet av de gamla mindre lyckade strategierna.

Men inte nog med det, tänk om man kunde införa protektionistiska regleringar såsom de vi ser inom fotbollen, t.ex. home-grown, som skulle hindra rörligheten av komponenter och tjänster så att det av Google utvecklade systemet Android inte kunde levereras till Nokias konkurrenter på smartphonemarknaden och varje företag skulle tvingas till att producera sina egna system trots att kunderna anser att de är sämre. Så som Nokia gör genom egenägda Symbian.

Eller tänk om man hade kunnat sätta restriktioner på kapitalmarknaden (jmfr 51% regel och fin.fair.play) så att taiwanesiska HTC Corp hade bromsats av försämrade möjligheter till att resa kapital på aktiemarknaden. Under perioden 1998 till 2003 anskaffade HTC närmare $200 miljoner genom flertalet cash offers som finansierade företagets utveckling. Även den kanadensiska konkurrenten bakom BlackBerry, Research In Motion, fick möjlighet att att under senare delen av 90 talet finansiera sig via marknaden när man väl växte ur sin ursprungliga kredit som man fått från staden Ontario. "My job is to get the money, Mike's job is to spend it." sade Jim Balsillie. Och som den gode Mike gjorde det.

Och om inte det skulle räcka, från Nordamerika skulle Nokia kunna hämta konceptet där alla nyetableringar först måste godkännas av de på marknaden sedan tidigare etablerade aktörerna. En fiffig marknadsuppdelning, för företagens ägare.

Och det bästa av allt mina vänner, de hade kunnat komma undan med det. Genom att paketera allt i något som man kallar för "helhetsgrepp". Att få med sig opinionen med slagord som "ekonomisk stabilitet" har visat sig vara relativt enkelt genom strategisk kommunikation och man använder sig av flera kanaler, bl.a. dag- och kvällspress samt "fackpress".

UEFA:s financial fair play applåderades av de på marknaden etablerade klubbägarna som på så sätt kan säkerställa sin marknadsandel. De som gynnas av regleringen är de klubbar som vi ser listade på Deloitte Football Money League. Jag fascineras varje gång som någon sitter i TV och pratar om regleringarnas positiva effekter på "slutrodukten". För inte hade vi haft bättre mobila handenheter? Men en sak som i alla fall är säker, om nu regelverket följs så som det är tänkt, så kommer Malcolm Glazer kunna skratta hela vägen till banken.

För det är precis så som Stefan Szymanski skriver...
If by chance the system did work, the main consequence would be to cement the dominance of the big teams by preventing the smaller teams from buying their way to popularity (which may explain why Roman Abramovich — now that he has paid for his big-time team — expressed his wholehearted support for the plan).

Att klubbarnas representanter vill påverka spelets regler till sin fördel är egentligen inga konstigheter, det är inte dumma. Och det skulle även jag göra om min uppgift var att maximera mina aktieägares värde. Men ska de verkligen ha mandatet att kunna göra det?

Nokia 2110 - en brutal kvalitetstelefon då det begav sig.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Glöm inte att allt började med pappersmassa och gummigaloscher... Tänk om Nokia hade varit tvungna att fortsätta med det?

/Flugan på väggen

Tompa sa...

Kommentar till detta?

http://www.eurosport.se/fotboll/uefa-champions-league/2010-2011/inter-drog-in-halv-miljard_sto2440094/story.shtml

/ Tompa

Adam sa...

Nokias framgång har varit grymt orättvisst mot alla andra finska företag med sina demografiska handikapp och jag vet inte vad.

Omfördelning är lösningen!