lördag 8 november 2008

Kontinuitet - en omöjlighet i Stockholm?

Många förundras över Kalmars framfart i allsvenskan. Klubben gick upp i allsvenskan inför säsongen 2004 och levererade en femteplats direkt. Året efter blev det lilla silvret för att 2006 åter ta steget ner till en femteplats. 2007 kom det stora genombrottet då Kalmar kom på en andra plats och 2008 tar man med största säkerhet klubbens första SM guld.

Hemligheten? Börja med att titta på nedastående trupp.

1. Petter Wastå
2. Niklas Kaldner
3. Joachim Lantz
4. Christofer Bengtsson
5. Tobias Carlsson
6. Mikael Eklund
7. Dennis Nilsson
8. Henrik Rydström
9. Dedé Anderson
10. Lucas Nilsson
11. Fabio Augusto
13. Daniel Mobaeck
14. Patrik Rosengren
16. Jon Björklund
17. Christer Persson
18. Svante Samuelsson
19. Diogo Correa de Oliveira
20. Johan Niklasson
20. Robert Stoltz
21. Lasse Johansson
22. Ambjörn Lennartsson
22. Sasá Sjanic
23. Fredrik Petersson
24. Jonas Fried
25. Cesar Santin
12. Stefan Rodevåg
19. Anton Holmberg

Säsongen 2004, här börjar Kalmars kontinuerliga lagbygge och resa mot toppen. I lugn och ro har klubben kunnat utveckla sin grundidè i stort sett utan någon som helst press från omgivningen.

Kalmar FF började med en, förutom DeDe Anderson, med Stockholmsögon, relativt profillös men framför allt, förhållandevis billig trupp i drift.

Fansen, media mfl skulle slakta vilken allsvensk Stockholmsklubb som helst ifall man skulle mönstra denna trupp inför en säsong. Det är en av de stora riskerna för klubbars managements fortlevnad vilka därmed indirekt kan drivas till att fatta mer kortsiktiga och brandsläckande beslut. Kortsiktig jakt på publiktoppar riskerar att i ett längre perspektiv driva fram mindre rationella beslut. Det är trots allt förväntningarna på "produktens" framgång som kortsiktigt driver betydande delar av marginalpublik.

Nedanstående tabell visar Kalmars intäkter och resultat de senaste åren. Positiv drift rakt igenom vilket visar att spelarna inte varit speciellt dyra i drift. Har Kalmar någonsin förvärvat en spelare för ett större belopp?

Klubbens löpande intäkter är endast åttonde störts i landet, hälften så stora som de största klubbarnas. Klubbens löpande intäkter så sent som 2007 är mindre än vad Elfsborg, AIK, Malmö, Hammarby, IFK Göteborg samt Djurgården samma år betalade ut i lönekostnader.

Lägg därtill mycket lyckad scouting där ett antal fynd, där Cesar Santin, Ari da Silva Ferreira gett galaktisk avkatining på investerat kapital och där andra fått en fantastisk utveckling (Elmarna) eller en nytändning (Ingelsten) i sin fotbollskarriär.

Många frågar sig varför Stockholmsklubbarna säljer guldet medan Kalmar FF kan behålla samt släppa Victor Elm som Bosman efter säsongen.

Åter igen, ta en titt i tabellen nedan. Positiv drift, en kassa på ca 40 miljoner. Stockholmsklubbarna och för den delen, övriga allsvenska klubbar säljer och värvar spelare till höger och vänster och på så sätt finansierar sin verksamhet.

Genom att ta högre risker och investera i etablerad talang går det, om man värvar rätt, att ta sig snabbare till toppen. Men samtidigt, och uppenbarligen, det tar inte alltför många säsonger att bygga en konkurrenskraftig trupp i den jämna allsvenskan.



Kalmar FF - ekonomisk performance

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är många supportrar som skriker om bättre nyförvärv ena stunden för att i nästa sekund gapa om att man ska sparka den inkompetenta styrelsen för att klubben går back.

De så kallade FM-supportrarna som menar att det bästa är att "satsa sig ur krisen". Sedan att AIK och HeIF finns som RIKTIGA exempel på hur lätt det är utanför dataspelens värld skiter de här supportrarna i.

/Flugan på väggen

Anonym sa...

Om vi utgår från att HTFF och scouting är en tänkbar strategi att använda för att bygga för framtiden och kontinuteten.
Så finns det vissa saker att lära sig av.

-Alla inköpta spelare (i modern tid, säg från år 2000) har ju scoutats. Vissa mer, andra mindre. Här måste man ju göra en utvärdering.
Hur bra har det lönat sig att köpa in anfallare eller offensiva mittfältare för 2-4 millar?
Var det mer lönande att lägga mer pengar på en forward (typ Paulinio)?

-Om man ska bygga ett lag på talanger som utvecklas in i sin roll. Vilken typ av spelare måste man likt förbaskat köpa sig till?

Som pajascoach inbillar jag mig att det är oerhört viktigt att välja var man ska satsa sina pengar. Jag hoppas bajens organisation lyckas balansera en teoretisk idealtrupp med en pragmatiskt utifrån de spelare som är under kontrakt idag.