Skandinavisk toppklass - på väg dit eller åt andra hållet?

Hammarbys vision att bli Skandinaviens ledande klubb är ambitiös, att vägen dit är lång ur ett sportsligt perspektiv blev vi påminda om förra söndagen. Hur långt det är finansiellt är det bara ta och titta lite längre ner. Jag har tidigare skrivit en del om FCK och det kanske är lite tjatigt och inte helt rättvist att jämföra klubbarna med tanke på de olika förutsättningarna de arbetar efter. Har man dock kommunicerat ambitionsnivån, måste vi testa klubbens trovärdighet och då behöver vi jämföra klubben med det bästa Skandinavien har att erbjuda.

Jag har tidigare varit inne på Hammarby Fotbolls oförmåga att öka sina driftintäkter i relation till sina nationella konkurrenter. Det är främst merchandise och publikintäkterna som stått och stampat på samma nivåer eller t.o.m. minskat (finns kvantifierat här). Tittar vi på Parkens intäkter ser vi en signinfikant intäktsökning i stort sett över hela linjen (även om ökningar i vissa icke fotbollsrelaterade intäkter genererats genom företagsförvärv), inklusive fotbollsrörelsen. Redan här blir Hammarby Fotboll kraftigt distanserat och glider längre bort ifrån den absoluta skandinaviska toppen.

Som synes spelar FCK i en helt annan division vad gäller intäkter, vilket genererat helt andra förutsättningar att agera på transfermarknaden, både vad gäller finansiering av transfersummor men även de ökade lönekostnaderna detta medför. Om vi tittar på FCK:s värvningsstrategi, har klubben de senaste åren värvat de bästa skandinaviska spelarna som finns att tillgå och inte spelar på kontinenten eller de brittiska öarna, vilket tydligt kan kvantifieras genom att titta i resultaträkningen. Klubben har redovisningsmässigt, spenderat betydligt mer pengar på förvärv än vad man sålt spelare för. Hammarby å andra sidan, verkar den motsatta vägen vandra (vi väntar dessutom med spänning på 2006 års bokslut). Klubbens VD har kommunicerat att spelarförsäljningar är en av bolagets affärsidéer. Det må så vara, framförallt då man inte lyckats öka sina driftintäkter tillräckligt och de få transfermiljonerna klubben historiskt lyckats förhandla fram, använts till och balansera den dagliga verksamheten enstaka år.

Det blir ohållbart i längden och hur mycket man än tror på sin talangutveckling och hur bra än den än är i verkligheten, behöver klubbarna alltid förstärka med och säkerställa spetskompetens till enstaka positioner i truppen. Vill man ta steget till skandinavisk toppklass (först nå absolut allsvenk toppklass över tiden) krävs det att investeringarna i spelartruppen bli betydligt högre än dem Hammarby Fotboll fram till dags datum genomfört, framför allt när toppkonkurrenterna på nationell nivå numera allt oftare har spenderarbyxorna på. Nu har den modell som Hammarby Fotboll drivits enligt, inte skapat förutsättningar till större utsvävningar på transfermarknaden, och framför allt har man inte haft medel till och kunna bedriva en proaktiv värvningsstrategi. De sportsliga resultaten vi sett de senaste åren får nog anses som en hyfsad benchmark för vad den nuvarande modellen klarar av och prestera.


Ska Hammarby Fotboll klara av samma utveckling som FCK på transfermarknaden, nu pratar vi inte storleksmässigt förstås, men förhållandevis förändra relationen försäljning-förvärv, finns det två vägar och finansiera detta. Kraftigt öka sin markndasandel och tack vare det leverera överskott i driften eller använda sig av externt kapital under en period för att få till en hävstång. Så som strukturen ser ut idag blir klubben tvunget att ta till det sistnämnda innan den nya arenan står färdigbyggd och släppa alla tankar på ekonomisk avkastning under en uppbyggnadsperiod.

Jag är även nyfiken över hur ledningen agerar efter att ha sålt av ett antal spelare och rimligtvis borde sitta med någon form av överskott i kistan. Det finns nämligen ytterligare ett problem, allt fler allsvenska klubbar, däribland Hammarby, har börjat profilera sig som affärsrörelser och beskriver sin verksamhet i termer som "produkt". En allt större del av intäkterna kommer från marginalpubliken och det man i det här läget inte får glömma bort, är det faktum att det ställs betydligt högre krav på den "produkt" klubbarna levererar. Nu är denna strategi nödvändig för att klubbarna ska växa ikapp med omvärlden men man kan då inte längre förvänta sig att massorna ska betala när de sportsliga resultaten uteblir och produkten inte anses hålla den förväntade kvaliteten. Marginalpubliken är oftast mindre kunnig, marginalpubliken läser gärna löpsedlarna utan att ha de källkritiska glasögonen på, marginalpubliken stannar hemma när det inte är roligt längre.

Jag har tidigare varit inne på att klubben inte får glömma bort åren fram till invigningen av den nya arenan. Hammarby Fotboll måste i.o.m. den uttalade ambitionen säkerställa kvaliteten på produkten och ett mellanår vid varje tränarbyte är inte direkt optimalt ur ett helhetsperspektiv och kan bli mycket kostsamt genom uteblivna publik- och TV-intäkter. Att på grund av detta finansiera underskott i driften genom spelarförsäljningar anser jag vara lika illa som att tappa spelare som bosmanfall. Klubbens trovärdighet står på spel och det vore förödande att stå med en ny arena, dyr i drift men med en publik som knappt fyller 10k platser. Vi kommer dessutom se tre nya arenor i regionen och marginalerna från de icke fotbollrelaterade evenemangen kommer pressas nedåt i och med konkurrensen. Detta innebär att fotbollsverksamheten kommer ha en viktigare roll än vad den har i Parkens fall.

De svenska konkurrenterna är på hugget, Norrmännen likaså och andra klubbar än Rosenborg har de senaste åren flyttat fram sina positioner. Hammarby Fotboll står därför inför en för dess framtid avgörande period, jag tänker inte enbart slutförhandlingen i arenafrågan. Jag tänker även på perioden fram till arenan står klar. Det gäller att skapa en hållbar brygga till den nya organisationen.